Installation

Vi ville ha vårt verk placerat så att det kändes som att man gick in i en värld med oändliga möjligheter och som blickade utåt. Alltså behövde vi fönster och plats. Vi tänkte oss biblioteket med sina stora fönster ut mot havet men där fick vi inte tillstånd att ställa ut. Till slut bestämde vi oss att för bildsalens ena fönster var bästa platsen. Tyvärr hängde där inte de lampor som vi tänkt hänga upp vår plast i så vi fick ta till en nödlösning och bygga upp väggar genom att använda en whiteboard på hjul och några staffli.

Det var ingen bra plats att samlas kring men det löste vi genom att låta åskådarna gå in en och en fram till verket för att sedan backa undan.

I det lilla tycker jag vi lyckades förmedla en startpunkt för en resa ut i ett vidare perspektiv.

Installationerna bearbetades på olika sätt. I några grupper lades tonvikten på att beskriva så konkret som möjligt vad som sågs utan tolkningar. Alltså kunde bara lägesord, former och färger användas. En klocka är en cirkel med rektangulära svarta mönster ut efter dess omkrets t.ex. I andra grupper fick känslan av installationen beskrivas först. I alla fall var det ändå så att betraktaren skulle sätta ord på verket och skaparna fick vara de första åhörarna. Ibland var ordet fritt ibland gick ordet till en förutbestämd grupp. 

Det var fantastiskt roligt att höra allas intryck av installationen och det är något jag definitivt i ännu högre utsträckning ska hjälpa barnen att få uppleva och göra.