Sidor

söndag 24 februari 2013

Dag fyra; bildens semantik och bildanalys

Efter att vi avslutat våra betraktelser av installationerna följde två föreläsningar fyllda med fakta. Nu känner jag att jag är ute på djupt vatten! 

Hur går bildanalys till och vilka ord behöver man för att kunna genomföra den. Många nya uttryck virvlar i mitt huvud och jag hoppas att det efter kursen inte krävs att jag ska kunna dem utantill....

Drömbilden och seendebilden gör det det möjligt att framställa bilder.
Semantik handlar om betydelsenivå, man kan gå vidare in i innehållet. Här exemplifierade en bild av Ullared. Vad känner vi när vi ser ett hav av kundvagnar?

Syntax handlar om relationen mellan visuella tecken. Först en dramatisk situation, suddiga bilder på händelser. Sedan ett lugn i en bild i stillhet. Slutligen det etiska tillståndet, där man hittar på en historia för att sälja fler tidningar. 

Bildens koherents, kan förklaras med samband. Vi försöker skapa en historia kring bilden vi ser.Språklig funktion, reklambilder, kyrkmålningar, målningar av kungar och hjältar m.m. Vem är avsändaren och vem är den tänkta mottagaren.Symboler, så som ett hjärta, ett träd. Sedan finns det emblem. Och metaforer (har du sett Malmöså har du sett världen. Skolan är som en trappa, t.ex. kan kallas en liknelse. Närhet och likhet.

Parafras är när man ombildar en gammal bild och gör om den på ett nytt och oftast humoristiskt sätt.Slutenhet är när man använder sig av en cirkulär form.Symmetri Förgrund och bakgrund -varma och starka färger nära, kalla och svaga långt bort.Ljus och skugga. Rörelse, förflyttning, riktning, beskärning

Sedan finns det alltid beskrivande bilder, vad är ett bogvesir? 
Det finns bilder som tas i stunden.

Deltecken och teckenkedjor, prata om vad som hänger samman och hör ihop, var ligger kontrasterna.

Metonymi, det är tanken att om man ser en del av en bild så lägger vi själv till det som finn i ett vidare perspektiv. Kan vara bra att ta ner bilden. 

Allegori, bilder med symbolik. Tänk Elsa Beskow, rädisor och morötter som håller ogräset ute. 

Arketyp, nedärvd allmän föreställning. T.ex modern, mannen, kvinnan

Andra grupper...

Det visade sig att många grupper hade begett sig till centralen men trots det var det väldigt olika installationer som presenterades. Jag tänker inte ägna många ord åt dem här i min blogg, men väljer ändå att lägga upp lite bilder för den intresserade.









Denna installation kände jag var mycket mer stressande än vad vår var och när gruppen fick ordet var det just den känslan de vill förmedla. De hade inte alls upplevt centralen som en knutpunkt för oändliga möjligheter som vi utan mer som ett ställe man inte ville stanna på utan bara passerade.

Nästa grupp hade också varit på centralen...




Samma plats men helt nya intryck...



Här känns det igen mer som en möjlighet och en trivsam plats med gemenskap än en otrevlig plats man vill bort ifrån.

Ytterligare en grupp visade på centralen som en knutpunkt med stress och för min del upplevde jag det som en plats man flyr.

Sista gruppen hade dock hittat ett annat ställe. Jag tyckte verkligen de lyckades förmedla känslan av platsen på pricken.







Jag älskar deras sätt att använda sig av något som redan finns och ändra det till något annat =)



Installation

Vi ville ha vårt verk placerat så att det kändes som att man gick in i en värld med oändliga möjligheter och som blickade utåt. Alltså behövde vi fönster och plats. Vi tänkte oss biblioteket med sina stora fönster ut mot havet men där fick vi inte tillstånd att ställa ut. Till slut bestämde vi oss att för bildsalens ena fönster var bästa platsen. Tyvärr hängde där inte de lampor som vi tänkt hänga upp vår plast i så vi fick ta till en nödlösning och bygga upp väggar genom att använda en whiteboard på hjul och några staffli.




Det var ingen bra plats att samlas kring men det löste vi genom att låta åskådarna gå in en och en fram till verket för att sedan backa undan.

I det lilla tycker jag vi lyckades förmedla en startpunkt för en resa ut i ett vidare perspektiv.





Installationerna bearbetades på olika sätt. I några grupper lades tonvikten på att beskriva så konkret som möjligt vad som sågs utan tolkningar. Alltså kunde bara lägesord, former och färger användas. En klocka är en cirkel med rektangulära svarta mönster ut efter dess omkrets t.ex. I andra grupper fick känslan av installationen beskrivas först. I alla fall var det ändå så att betraktaren skulle sätta ord på verket och skaparna fick vara de första åhörarna. Ibland var ordet fritt ibland gick ordet till en förutbestämd grupp. 

Det var fantastiskt roligt att höra allas intryck av installationen och det är något jag definitivt i ännu högre utsträckning ska hjälpa barnen att få uppleva och göra.

Kloka huvuden som begränsas av material

Hur skulle vi nu göra? Klockan som vi kände var centrum för våra tankar var tvungen att bli lite mindre vilket gjorde att vi även fick begränsa oss på andra sätt. Men vi började bygga upp vår miljö.

Vårt försök att skapa en känsla av att man är på väg in i tiden.

Men vi skulle ju börja utifrån och då behövdes större steg....

Folkvimlet kändes också väsentligt att ha med.

Skisser, skisser och diskussioner



Efter att alla ha varit ute och samlat på oss alster träffades vi för att diskutera våra intryck.

Vi kom fram till att vi på något sätt ville göra en installation som man gick in i samtidigt som den sträckte sig utåt och vi kände alla att tiden var av betydelse. Vår första tanke var att vi ville göra en stor klocka på golvet som styrde alla andra saker runt omkring, människorna, platserna, känslorna....

Så tillbaka till Lärarhögskolan!

Dag tre, ut i Malmö

Nu handlar det om att en visuell miljö ska transformeras till en installation.

Vi ska välja ett ställe att hämta inspiration ifrån. En miljö att teckna av olika delar ifrån så som tecken, strukturer, mönster, former, rytmer, mönster som är typiskt för stället. Instruktionen är att ta sig tid så att miljön får sjunka in. Kanske intervjua folk för att få inspiration.

Därefter ska vi skapa en installation som återskapar känslan och det visuella intrycket av det stället vi valt. Sedan välja ett ställe där vi tycker att installationen passar.




Indelade i grupper begav vi oss ut i staden. Vi valde att gå till stationen.


Mitt i folkvimlet satte vi oss sedan och skissa!








söndag 3 februari 2013

Pedagogen och penseldraget

Helgen ägnades åt att skapa en digital portfolio genom att starta denna blogg och att starta en läslogg utifrån Pedagogen och penseldraget. 

Känner mig osäker på om det är såhär man ska göra... Kan en blogg vara en digital portfolio? Och hur ser egentligen en läslogg ut? Hur ska diskussionsfrågorna man startar i itslearning vara utformade. Frågorna hopar sig och jag famlar fram, puh!


En för mig intressant tanke slår mig dock och jag väljer att lägga upp den som diskussionsfråga;


På sidan 34 i Pedagogen och penseldraget finns en intressant tanke; 

"ur vad ska vi hämta de gemensamma normer som inbegriper det okränkbara i människan när inte längre självklart får höra om det bortsprungna lammet eller den förlorade sonen? Kan det vara i den konstnärliga gestalgningen vi fortfarande har möjlighet att leva oss in och identifiera oss med vår nästa?” 

Det tror jag eller kanske ännu mer i den konstnärliga gärningen, den som utmanar, ifrågasätter, till och med provocerar och berättar om orättvisor, svårigheter och makthierakie. 


Jag såg nyligen en föreläsning på TED (som jag i och för sig sett innan och tyckte var bra, men i och med nya tankar genom lärarlyftet fick det en ny innebörd) med Barry Schwartz https://www.youtube.com/watch?v=VYu0kMCxFEE där han lyfte fram bl.a. vikten av hjältar för att utveckla empati. Där finns många tankar som går att knyta till kunskap och lärande och mänskligt växande. Hur står sig konsten och konstnären i det sammanhanget? Och hur tar vi på bästa sätt nytta av det i vår undervisning?


Med spänning ser jag fram att få ta del av de andras tankar.


En kulturinstitution

Vad är en kulturinstitution? Eva, Gunilla och jag lät tankarna vandra fritt vilket ledde till en mängd olika infallsvinklar - bibliotek, naturrum, bakom kulisserna på teatrar, personmuseum så som Fritijof Nilsson och Hans Alfredssons, konstmuseum, leksaksmuseum, historiska byggnader så som Citadellet och Glimminge Hus, Tekniska museet, Naturhistoriska museet, Kulturen m.m. Vi reste i tanken från norr till söder, väster och österut.

Vi bestämde oss för att försöka hitta något ställe som hade ett program under sportlovet och redan dag två fick Gunilla napp i Ystad. Det ska bli fantastiskt roligt att besöka Sinneteket och se hur de gör film med barn. Känns otroligt spännande att få ytterligare en inblick i ett av mina verkligt stora intressen - film och rörlig bild!

Dag två, uppgift tre

Dagens kanske för mig svåraste och mest utmanande uppgift. Att hitta en bild som på något sätt visade på rytm och sedan förenkla och skissa av den, återskapa den i rivet papper och till sist i lera.


Intressant att tre stycken i vår grupp hittade och valde samma bild för att visa på rytm och rörelse. Jag föll för den svävande kvinnan omedelbart och kände hur hon flöt fram genom luften i lugn och harmoni. Hon är en typiskt redigerad bild i sin perfektion men hos mig inspirerar hon ändå till lugn. Vilket säkerligen var meningen då det är en reklambild för sängar =) 
Jag tycker det är roligt att arbeta med reklambilder och diskutera vad skaparen vill lyfta fram och sälja och det hade varit roligt att höra barns tankar inför den här bilden.


Även om benen inte blev skalenliga blev jag väldigt nöjd med själva känslan och rörelsen i bilden. Jag tyckte att jag verkligen fick fram känslan av att kvinnan svävade. Hade varit roligt att också få förstora och färgsätta. Kändes nästan som en vågrörelse eller något som böljar fram över vårt landskap. Jag skulle vilja arbeta vidare med formen men i annan skepnad. Kanske är hon mer ett bergmassiv än en kvinna. Undra om denna bilds "uttryck" hade fått eleverna att tro att det var reklam för samma sak som den ursprungliga bilden?



Pappret bråkade en hel del med mig och ville inte låta sig formas som jag ville, men skam den som ger sig och formen kan ändå skymtas om än något mer försiktigt. Intressant teknik för att släppa tanken på att korrekt avbilda för det går inte. För mig är det svårt att inte kritisera mina egna verk och vara nöjd. Jag får oftast en bild i huvudet som någonstans på vägen genom kroppen ut genom fingrarna inte lyckas motsvara den inre bilden vilket blir frustrerande.

lördag 2 februari 2013

Dag två, uppgift två

Kanske kan nästa uppgift sammanfattas med förenkla och färgsätt!

Här började det i detaljerna när vi skulle hitta något att rita eller skissa av med hjälp av blyerts. Att inspireras av det som finns runt omkring oss och försöka fånga det på bild. Kanske skulle man till och med kunna börja denna uppgift med att fotografera.

Med den ursprungliga bilden som förlaga skulle vi sedan förenkla den och kanske försöka hitta formerna. De förenklade formerna målades i temperans fulla färger. Jag kände att jag blev försiktig och trevade fram. Något höll mig tillbaka och eventuellt skulle jag ha behövt bredare pensel som hindrade mig från att tänka smått.

I sista ledet var det meningen att färgen och formen skulle inspirera till något nytt. Detta blev svårt eftersom jag så försiktigt skalat bort det mesta. I stället för att gå på de abstrakta formernas linje förvandlades det avskalade till något mycket mer konkret i samma form som den ursprungliga bilden. Den nya bilden lockade mig att försöka få fram en akvarellkänsla mer än att ta i med temperan.



För mig hade det nog behövts att jag fick experimentera mycket mer med flera bilder för att skaka loss tankarna ordentligt. Jag tror också större pensel och papper hade hjälpt mig.

Dag två, uppgift ett

Morgonen började i blyerts, grafitstift, kol och krita!

Utan att titta plockade vi upp vars ett föremål som vi genom att känna på det skulle försöka återskapa i bild på papper. En underbar känsla när föremålets former for genom kroppen och väckte tankar och minnen till liv. Såhär skulle morgnar alltid börja! Utan stress och med bara känsla och nyfikenhet. Tänk om man kunde skapa en sådan början på alla skoldagar att allt är ett äventyr och inte bara invanda mönster. Vad skulle det göra med eleverna och lärandet? I realiteten är där säkert många som behöver rutinerna och det invanda men  jag tror inte det är det bästa för kreativiteten.

I steg två skulle vi rita utan att titta, bara låta pennan flöda över pappret och först i steg tre skulle vi verkligen försöka rita av föremålet. På något sätt lade detta arbetsätt grunden för en anspråkslöshet inom mig och jag kunde känna mig nöjd med mina försök att rita av något vilket oftast inte sker.

Den avslappnade känslan höll i sig även när våra föremål ställdes samman och vi fick rita av grupper av saker, skugga och hitta mellanrummen i stället för att snöa in på detaljerna. Glädjen spred sig i kroppen när vi fick experimentera med att pensla vatten på grafitstifts bilderna.





En början

Måndagen den 28 januari började nya tankar och idéer ta plats i mitt huvud när jag startade på lärarlyftet 2 bildlärare för fritidspedagoger.

Mängder med nya tankar fick fotfäste när litteraturlistan presenterade och vi gick igenom läslogg, processdagbok,  bildportfolio, grupparbeten, studiebesök och examination... Känns som om det kan bli en utmanande och spännande tid.

Efter indelning i två stora grupper och flera mindre arbetsgrupper fortsatte eftermiddagen till Skissernas museum i Lund. Där fick vi tankar för att börja förstå begreppet "skiss", hur konstnärer börjar med en tanke och sedan bearbetar den genom att skapa olika skisser för att komma fram till sitt konstverk. Ett konstverks födelse, vilket underbart uttryck! Själv använde jag ordet kanske mer som man är van och klottrade bilder och ord för att minnas och fånga känslan av Skissernas museum för mig själv.

Eftermiddagen avslutades med att vi fick vars en klump lera att låta oss inspireras av konstverken och skapa något av. Sedan fick vi sätta upp dem på en "karta" över rummet. Synintrycken gjorde att tankarna virvlade och resulterade i en runsten, forna tiders minnesanteckning. Förvånat konstaterade jag att alla andra tolkat instruktionen mer bokstavligt och återskapat konstverk från Skissernas museum. Håller nu tummarna att jag kan följa instruktioner tillräckligt för att klara utbildningen.