Vi får i uppgift att forma ansiktet till en grimas och sedan försöka fånga den på bild. Vi får inte titta oss i spegeln utan ska försöka föreställa oss hur grimasen ser ut och gärna överdriva den. Till hjälp får vi kraftiga kolkritor och instruktionen att skapa minst fem bilder på 30 minuter. Åter slås jag av vilken oerhörd hjälp tidspress och trubbiga redskap kan vara för att slippa ångesten över att bli för noggrann och detaljrik. Jag kastar mig loss med kolkritan och känner glädjen sprida sig i kroppen medan jag grimaserar och försöker fånga känslan i ansiktet på bild.
Därefter fick vi fram lera för att försöka återskapa vår grimas tredimensionellt. Viktigt att tänka på var att låta det hända något bakom grimasen också så att skulpturen inte bara fick en framsida.
Jag tänker att detta sätt att skapa en grimas blir mycket tillåtande i att inte vara helt perfekta. När jag har arbetat med barnen har vi ofta arbetat med att skapa fantasifigurer, monster och ailiens för att skapa det tillåtande klimatet men det här sättet fungerar väl så bra och jag ska definitivt använda mig av överdrivna ansiktsuttryck i framtiden.
Avslutningsvis skulle vi försöka rita av vår skulptur. Trots att vi fick lära oss att använda pennan för att mäta och på så sätt underlätta vid tecknandet var det otroligt svårt att försöka få tillbaka denna tillknycklade figur i en tvådimensionell bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar