Uppgift i färg

Som avslutning på dag sex fick vi arbeta med färg på olik sätt. Första gick vi igenom primärfärgerna och blandade fram sekundärfägerna. Det är en av de uppgifterna jag ofta gör med eleverna och sedan experimenterar vi vidare med att få fram fler färger och nyanser. Denna gången fick vi i stället i uppgift att blanda fram grått från primärfärgerna. Om man blandar alla färger i rätt mängd kommer det att bli grått. Svårigheten ligger just i meningen i rätt mängd. Den gråa färgen tenderade att bli mer blå, lila eller brun än just grå. Intressant var också att när man blandat ett antal gråa färger som man kände sig nöjd med och målat dem på ett papper kunde man se att de bredvid varandra knuffade på varandra och visade sig innehålla långt fler nyanser av grått än vad man kunnat tro.

Avslutningsvis fick vi arbeta med luftperspektivet i en bild. Vi pratade om horisontallinjen och om hur färgerna har mindre kontrast ju längre ifrån oss de är. Det som är långt borta upplevs lite som dimmigt och grått. Vi talade vidare om färgernas värme och kyla gör att de upplevs som närmare respektive längre bort. Vi fick också tipset att okra är en bra färg eftersom den kan blandas med de flesta färgerna och på så sätt få dem att framstå som varmare.

Dag sex

Grimaser i alla dess former.

Vi får i uppgift att forma ansiktet till en grimas och sedan försöka fånga den på bild. Vi får inte titta oss i spegeln utan ska försöka föreställa oss hur grimasen ser ut och gärna överdriva den. Till hjälp får vi kraftiga kolkritor och instruktionen att skapa minst fem bilder på 30 minuter. Åter slås jag av vilken oerhörd hjälp tidspress och trubbiga redskap kan vara för att slippa ångesten över att bli för noggrann och detaljrik. Jag kastar mig loss med kolkritan och känner glädjen sprida sig i kroppen medan jag grimaserar och försöker fånga känslan i ansiktet på bild.

Därefter fick vi fram lera för att försöka återskapa vår grimas tredimensionellt. Viktigt att tänka på var att låta det hända något bakom grimasen också så att skulpturen inte bara fick en framsida. 

Jag tänker att detta sätt att skapa en grimas blir mycket tillåtande i att inte vara helt perfekta. När jag har arbetat med barnen har vi ofta arbetat med att skapa fantasifigurer, monster och ailiens för att skapa det tillåtande klimatet men det här sättet fungerar väl så bra och jag ska definitivt använda mig av överdrivna ansiktsuttryck i framtiden.

Avslutningsvis skulle vi försöka rita av vår skulptur. Trots att vi fick lära oss att använda pennan för att mäta och på så sätt underlätta vid tecknandet var det otroligt svårt att försöka få tillbaka denna tillknycklade figur i en tvådimensionell bild. 

Dag fem pass två

Vi hade fått veta att till v. 15 ska vi ta med två bilder som är besläktade men kommer från två olika genre. Bilderna skulle helst komma spontant, t.ex en reklambilder och en oljemålningsbil el dylikt.

Fast man läser mer och mer och i och med det lägger märke till fler och fler bilder så fastnade jag inte för någonting. Eller rättare sagt; jag fastnade för saker men valde att lägga in de bilderna i våra diskussionstrådar på it´s learning.

Men för en tid sedan blev jag fascinerad för en tid sedan när konstnären Elisabeth Ohlson Wallin bild Kungamiddagen och associerar den starkt till Roy Anderssons bild med bordsduken i Du levande, när de drar undan duken så visar det sig ett hakkors. 

Jag känner att jag har börjat tänka mycket mer på vad som vill förmedlas med en bild än vad jag gjort tidigare och hur mycket som sopas under mattan i det vi vill visa upp. Vad står bakom reklam affischerna vi ser, vem är avsändaren och vem den tänkta mottagaren. 

Då går Elisabeth ut och ber om ursäkt om hon kränkt drottning Sylvia eller kungafamiljen samtidigt berättar hon att hon blivit inspirerad av Roy Anderssons scen med bordsduken i Du levande. Även om det då kanske inte är så konstigt att jag associerade till samma scen så känns det inte längre så lockande att ta med bilderna in på Lärarhögskolan.

Tillbaka på ruta ett kommer jag att tänka Kristina Alexanderssons bilder på Star Wars. Jag väljer låta mig inspireras av henne och väljer till sist hennes bild Caring is Sharing som jag i mångt och mycket visar samma värme och kärlek som i de flesta bilder som härrör från Madonnan och barnet och väljer en av tusen som finns på google.

När vi då får fortsättningen på uppgiften inne på lärarhögskolan känner jag genast att jag valt helt fel bilder. Vi ska på något sätt föra samma bilderna eller känslan av bilderna till en. Jag upplever att mina bilder är alldeles för lika och vill helt lämna dem och mer gå på känslan jag får av bilderna som är värme och kärlek. Jag tänker mig att skapa hjärtan i brand på något sätt. Hjärtan som brinner för varandra. 

Läraren tycker dock att det är lite enkelt eller självklart att välja hjärtan och ber mig tänka en gång till. Jag börjar spåna på var man känner värme och gemenskap och tänker först på lägerbål men sedan far tankarna iväg och det blir mer kärleken till ett lag och gemenskapen i det. Jag vill dock behålla känslan av det stora och det lilla i bilden och väljer att göra en tydligt hemmapublik och ett mindre bortapublik. Är kärleken till laget mindre för att det är färre som hejar?

Men jag kan inte påstå att jag är nöjd med min bild och på väg hem tänker jag vidare kring varför det var fel eller för enkelt att välja hjärtan. I diskussion med Eva funderar vi vidare på om det var min egen osäkerhet som fick mig att inte ta strid för min ursprungliga tanke. Var den här bilden egentligen svårare, mer utvecklande eller mindre självklar än de två hjärtan jag först ville göra och jag tänker på s. 11 i Möten med bilder, det handlar om makt; "vem har tolkningsföreträde och makten att formulera hur någon eller något ska representeras".

Vad var det som gjorde att jag inte tog den makten? Intressanta tankar att ha med sig när man själv är den som ska leda en grupp genom en uppgift och utmana dem.

Dag fem på MAH pass ett

Vi ska få lära oss en ny teknik. Monetepi är tryck men inte ett upprepande tryck som t.ex. potatistryck utan det är ett tryck av t.ex en färgklickar på ett papper när man sedan viker pappret.

Det finns olika sätt man kan skapa mönster i det man trycker. T.ex;

1. Rolla ut lite färg på en kakelplatta, lägga på ett papper och rista, trycka, gnugga upp en bild på pappret 

2. Rolla ytterligare ett papper då kan man prata om spegelvänt negativ/positiv 

3. Rista in i färgen på plattan 

4. Måla direkt på plattan

Man använder vattenbaserad tryckfärg som torkar långsamt så att man hinner arbeta lite med den. - Lino är ett märke.

Man kan använda olika material såsom fjädrar, stålull, garn, fingeravtryck, olika sorters papper för att skapa mönster. Allt är möjligt och bara fantasin stoppar. 

Jag tycker det är fantastiskt roligt och känner att detta är ytterligare ett sätt att arbeta med barnen där alla resultat blir bra, de behöver inte känna någon prestationsångest eftersom materialet lever sitt eget liv och man i förväg inte riktigt vet hur trycken ska bli.

Bildanalys som skapar ångest....

Uppgiften är att göra en bildanalys och semiotisk modell till v. 17

Vi ska välj en bild, gemensamt beslut och ta med bilden som vi utgår ifrån. Var och en ska skapa en bild i A3 format med sina privata tankar och vi ska använd tempera.

Sedan ska träffas för att beskriva bilden gemensamt utifrån examinationsbeskrivningen.
Vi enades om en bild av den svenska fotografen Erik Johansson, hans bild Snow cover fängslade oss på många sätt.

Sedan kommer ångesten... Semiotisk modell, vad betyder det egentligen. Visst semiotik betyder tecken. Ska alltså tolka bilden och omvandla det vi tokar till något eget? I desperation ringer jag Eva för att förvissa mig att jag har förstått det rätt. Efter att delvis ha blivit lugnad genom att vi i alla fall är två som tolkat instruktionerna på samma sätt så börjar jag ordentligt titta på Erik Johansson bild.

I hans bild så har lakanet förvandlats till en skidbacke som flyter ut och in skogen. Jag ser det som ett tillstånd mellan dröm och verklighet och förflyttas i tanken till barns rädsla för skuggor och monster i rummet. Även om Eriks bild inte inger rädsla så antyder den ett mörker utanför betraktaren öga och jag undrar genast vad som döljer sig där.

Jag väljer att hålla fast vid den tanken och försöka skapa en drömvärld. Jag vill inte ge min gestalt i sängen ett tydligt kön eller uttryck och fast jag skapar ett mörker runt omkring vill jag att personen i fråga ska vila i ljuset och tryggheten.

Jag tycker det är svårt och kommer säkert arbeta vidare med bilden men känner mig ändå nöjd med min tanke ända tills jag ordentligt läser examinations anvisningarna och där står; Demokrati och värdegrundsfrågor fokuseras.... Det blir nog till att göra om och göra rätt! Suck!

Att skapa en presentation av kulturinstallationen

När solen stod som högst på himlen samlades Gunilla, Eva och jag inne på Revine skola för att slå våra kloka huvuden ihop och få till en presentation av Cineteket.

Vi kände att besöket på Cineteket hade bestått av flera delar som vi ville återge i vår presentation. Den första delen om själva Cineteket tänkte vi skulle fungera bäst som en powerpoint. Men vi fick ju inte bara välja datorn utan skulle även visa att vi var visuellt inriktade...

Vi hade en klar bild av att vi ville skapa ett filmhjul där vi på något sätt fick till en rörelse av bilder inne i hjulet. Utsidan ville vi dekorera med samlat material från vårt studiebesök.

Vi var också eniga om att vi ville ha våra studiekamrater aktiva under vår redovisning.

Det är skönt när man har ett väl fungerande samarbete i gruppen och det är jag oerhört tacksam över att vi har. Dessutom kompletterar vi varandra väl och har lätt för att bygga vidare på varandras tankar och idéer för att sedan kunna dela upp uppgifterna mellan oss.

En tvättrumma blev stommen till vårt hjul och sedan satte arbetet igång med att skapa rörelse, dekorera,  göra en powerpoint och skriva ett manus så att våra studiekamrater skulle få uppleva samma sak som de barn vi hade sett nere på Cineteket.

Många glada skratt senare lämnade vi Revinge nöjda och belåtna med det mesta på plats. Lite rekvisita till och så är vi på gång...

Gruppuppgift kulturinstitutioner

Vi fick i uppgift att välja en kulturinstitution och ta reda på hur de arbetade i mötet med skolan och barn. Vi valde Cineteket i Ystad och åkte ner på för att vara med på en av deras lovverksamhet för barn som hette "Hur gör man film"

Innan barnen kom fick vi möjlighet att prata med Jack som var filmutbildad och har arbetat på Cineteket sedan dess start för nio år sedan. Jack hade mycket intressant att berätta om hur Cineteket utvecklats från en 35 minuter rundtur i Wallanders spår i Ystad till en fast lokal med nära anknytning till både hela Ystad Studios och en 4 timmars Österlentur i Wallanders spår.

Sedan kom barnen och två intressanta timmar i filmens värd inleddes. Barnen fick veta allt om vilket arbete som gjordes innan, under och efter en filminspelning. De fick prova bluescreen och till sist skapa en liten scen med alla närvarande under en filminspelning. 

Jack tycker att det bästa förarbetet man kan göra är att väcka frågorna i barnen genom att helt enkelt se på en film tillsammans innan besöket.

Som efterarbete tycker Jack man ska åka hem och låta eleverna skapa manus. Först ett texmanus och men sedan också ett bildmanus. Börja t.ex. att läsa en saga eller en barnbok och gör sedan ett manus efter den.

Jag tänkte på hur mycket man utnyttjat rummet och valt att göra allt som en del av upplevelsen då till och med toaletterna var installationer som startade fantasin