Tematisk läsjournal

Avslutningsvis samlades vi för att presentera våra tankar kring våra Tematiska läsjournaler. Jag slås av hur våra tankar flyter in i varandra och även om där presenteras många olika teman hänger de ändå samman. Bild - värdegrund - analys - kommunikation - språk - hantera information - skapa ett tillåtande klimat där man får experimentera och lyckas. Det känns som om alla de förmågor som eleverna ska utveckla kan tränas genom bildämnet. Förhoppningsvis har vi alla fått med oss tillräckligt med argument för att påtala vikten av att skapa och samtala kring bilder så att bildämnet blir ett redskap inte bara för sig utan för alla ämnen.

Med skönlitteratur som utgångspunkt

Vi fick i uppdrag att läsa Jonathan Safran Foers bok Extremt högt och otroligt nära och därefter skapa några skisser utifrån den. Boken har ett rikt bildspråk och det fanns många delar som fascinerade. Jag känner också att jag har blivit mycket friare i mitt skissande sedan denna utbildnings början och tankar flödar ut på pappret på ett helt annat sätt idag än de försiktiga minnesskisser jag förde på Skissernas muséum i januari.

Väl inne på högskolan delades vi sedan in i grupper om tre där vi fick presentera våra tankar för varandra och hitta någon röd tråd som vi kunde knyta samman till en presentation. Trots att alla våra skisser var väldigt olika återfann vi trädet hos alla tre på olika sätt. Vi valde då att låta det knyta samman bilderna. Trädet i parken fick växa in i rummet till sängen och sedan ut igen för att slå rot ut i orden. Vi försökte knyta samman bilderna ytterligare genom horisontlinjen och valet av färger. 

Detta var ett fantastiskt roligt sätt att arbeta med bild som hade fungerat väl så bra som bokredovisning i svenskämnet. Det var också intressant att se hur olika bildserierna blev trots att vi haft samma bok som utgångspunkt. Återigen tycker jag att det är en övning som låter eleverna se att där finns många sätt att skapa bilder på och att det inte finns något rätt eller fel.

Uppgiften tränar verkligen eleverna att undersöka och presentera olika ämnesområden med bilder men även på sätt och vis att kommunicera med bilder för att uttrycka budskap.

Redovisning av kulturinstitutioner

Grupp 1

Berättar om Kulturen i Lund, börjar med att presenterar historiken runt Kulturen och vilka ställen som ingår. Sedan berättar de om vilka som arbetar där och vad man kan göra, man kan gå på olika kurser. Det finns fyra pedagoger knutna till Kulturen och kan man ta körkort på kulturen. Man har temavisningar. De håller upp och visar pratbubblor för att förstärka det som berättades.

Sedan berättar de om sitt studiebesök, där det berättades om porträtt.

Sedan får vi veta lite om verkstaden på Kulturen. Hur pedagogen hade förberett med att lägga fram olika material och olika sätt att göra porträtt. De beskriver också hur man gjorde spegelporträtt. Alla berömmer pedagogens sätt att berömma barnen.

Avslutningsvis får vi titta på bilder som de tagit inne på kulturen, nu var tiden knapp och det i rasande tempo.

Tuschpennor kan användas till spegeltryck, man ritar på spegeln och sedan tar man ett fuktat papper och lägger på det man ritat och trycker lätt på det. (Fuktat papper - doppat papper i vatten och avtorkat med hushållspapper på den sidan man lägger mot spegeln).

Portfolio är ett sätt att efterarbeta självporträtt.

Grupp 2

Presenterade det som en visning på Malmö konstmuseum

De hade titta på Nakenhet inom konsten och olika väggtidningar fanns till hjälp för deras berättande. Vi fick reda på lite om nakenporträtt och att i man i början inte fick lov att avbilda vanliga människor naket. Först på slutet av 1800-talet avbildades vanliga människor. Vi fick följa med på en visning genom fotografier som tagits på deras studiebesök. Presentationen ledde till mycket intressanta diskussion ang om att se en utställning och måla naket. Går det ihop med olika religioner och vad säger läroplanen?

Grupp 3

Har valt att göra små filmer i Pims tecken; Moviemaker.

Film ett presenterar konsthallen i Falsterbo, film två berättar om verksamhet och film tre om levande verkstad. Avslutningsvis fick vi göra vars en pappersuggla.

Presentationen ledde till mycket diskussioner vad det betyder att skapa fritt, vikten av att ha med sig något eget skapat efter att ha träffat en konstpedagog.

Grupp 4

Var vi - det blev som vi tänkt. Vi visade vår powerpoint som stöd för vårt berättande och sedan lät vi publiken vara med om samma sak som barnen hade fått vara nere på Cineteket. De fick agera alla deltagare för att få en känsla av hur ett besök nere i Ystad kan kännas. Jag tror mycket på att vara delaktig för att ta till sig information. Delaktigehten kan skapas genom att man gör en bild, dansar, sjunger, spelar teater, improviserar eller diskuterar men att bara passivt lyssna eller läsa tror jag inte ger bestående upplevelser eller kunskaper.

När publiken sedan fick ställa frågor blev det kring varför vi valt ett filmmuseum och varför vi valt att låta publiken vara med i redovisningen. Det är märkligt hur negativ frågan varför kan upplevas. Jag tror inte det var publikens mening att kritisera men ändå kändes det så. Jag tänkte på hur vi ber eleverna ge varandra respons och alltid använder oss av två stjärnor och en önskan. Det sätter tror jag blir mindre värderande mottaget än en frågestund.

Grupp 5

Trelleborgs museum - en fast utställning med interaktiva tavlor som berättar om Trelleborg. Har även ansvar för Trelleborgen (vikingabyn).

De presenterar Saltutställningen och sedan berättar de om det skapandet som de skulle ta del av. De gör gipsdockor, pratat om proportioner innan de fick forma ståltråden och sedan bygga upp dockan med tidningspapper och gipsbindor. Alla dockorna var sedan med i konstverk och konstverket presenterades på en vernisage där alla som varit med och skpat var med som presentatörer. Jag tänkte genast att det var ett mycket trevligt sätt att inte tvingas ha med sig något efter ett möte med en konstpedagog och kanske ett sätt att få eleverna att känna sig tvugna att ta hem sina alster. Vi fick också tips om gruppen Attention

Redovisning av bildanalys

Redovisningen inne på högskolan var mycket intressant. Det var fascinerande att se hur olika privata tolkningar som gjorts, ibland kändes bilderna som skapats självklara andra gånger väcktes nya frågor. Övningen där vi alla fick följa en semiotisk bildanalys av en nonfigurativ bild och försöka återskapa den utifrån hur vi tolkade beskrivningen. Jag har många gånger använt mig av liknande övningar med lego eller geometriska former för att belysa både svårigheten i att vara tydlig i sin kommunikation och vikten av ett aktivt lyssnande. Detta var en ny stimulerande infallsvinkel som jag säkert kommer använda mig av. När vi såg alla deltagarnas bidrag häpnade man över både likheten och olikheterna i bilderna.

Färg och luftperspektiv

Vi får i uppgift att gå hem och måla i luft och färgperspektiv. Intro Bild är till hjälp för mig få en förståelse för fågel och grodperspektiv, ljusets betydelse, horisontlinjen, luftperspektivet, överskärningar färgernas värme och kyla. Köket förvandlas till ateljé och jag märker att papperskvaliteten är viktig för att man ska kunna slabba ordentligt med vatten och färg. Jag tycker det är svårt att få fram svaga färger med temperan och känner hur det antingen inte blir någon färg alls eller för mycket färg.

När jag gör mindre bilder blir det bra men när jag förstorar upp det till A3 försvinner känslan. Med eleverna har jag arbetat mycket med horisontlinjen tidigare och dessa övningar känner jag är en vidareutveckling av det. Av det trettiotal bilder som producerats denna soliga söndag i april är det svårt att välja två som jag är nöjda med och som ska presenteras inne på högskolan. Jag tänker också på att jag ofta har låtit eleverna producera alldeles för få bilder och på det som står på s. 11 i kommentarmaterialet till kursplanen i bild. ”Arbetet med bildframställning innebär i hög utsträckning att undersöka och pröva sig fram. Kunskapsområdet knyter därigenom an till kursplanens syfte att uppmuntra eleverna till att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt.” Ibland kan det kanske vara frigörande att inte alltid visa upp saker utan att bara skapa för sitt eget lärandes skull.

Uppgift i färg

Som avslutning på dag sex fick vi arbeta med färg på olik sätt. Första gick vi igenom primärfärgerna och blandade fram sekundärfägerna. Det är en av de uppgifterna jag ofta gör med eleverna och sedan experimenterar vi vidare med att få fram fler färger och nyanser. Denna gången fick vi i stället i uppgift att blanda fram grått från primärfärgerna. Om man blandar alla färger i rätt mängd kommer det att bli grått. Svårigheten ligger just i meningen i rätt mängd. Den gråa färgen tenderade att bli mer blå, lila eller brun än just grå. Intressant var också att när man blandat ett antal gråa färger som man kände sig nöjd med och målat dem på ett papper kunde man se att de bredvid varandra knuffade på varandra och visade sig innehålla långt fler nyanser av grått än vad man kunnat tro.

Avslutningsvis fick vi arbeta med luftperspektivet i en bild. Vi pratade om horisontallinjen och om hur färgerna har mindre kontrast ju längre ifrån oss de är. Det som är långt borta upplevs lite som dimmigt och grått. Vi talade vidare om färgernas värme och kyla gör att de upplevs som närmare respektive längre bort. Vi fick också tipset att okra är en bra färg eftersom den kan blandas med de flesta färgerna och på så sätt få dem att framstå som varmare.

Dag sex

Grimaser i alla dess former.

Vi får i uppgift att forma ansiktet till en grimas och sedan försöka fånga den på bild. Vi får inte titta oss i spegeln utan ska försöka föreställa oss hur grimasen ser ut och gärna överdriva den. Till hjälp får vi kraftiga kolkritor och instruktionen att skapa minst fem bilder på 30 minuter. Åter slås jag av vilken oerhörd hjälp tidspress och trubbiga redskap kan vara för att slippa ångesten över att bli för noggrann och detaljrik. Jag kastar mig loss med kolkritan och känner glädjen sprida sig i kroppen medan jag grimaserar och försöker fånga känslan i ansiktet på bild.

Därefter fick vi fram lera för att försöka återskapa vår grimas tredimensionellt. Viktigt att tänka på var att låta det hända något bakom grimasen också så att skulpturen inte bara fick en framsida. 

Jag tänker att detta sätt att skapa en grimas blir mycket tillåtande i att inte vara helt perfekta. När jag har arbetat med barnen har vi ofta arbetat med att skapa fantasifigurer, monster och ailiens för att skapa det tillåtande klimatet men det här sättet fungerar väl så bra och jag ska definitivt använda mig av överdrivna ansiktsuttryck i framtiden.

Avslutningsvis skulle vi försöka rita av vår skulptur. Trots att vi fick lära oss att använda pennan för att mäta och på så sätt underlätta vid tecknandet var det otroligt svårt att försöka få tillbaka denna tillknycklade figur i en tvådimensionell bild. 

Dag fem pass två

Vi hade fått veta att till v. 15 ska vi ta med två bilder som är besläktade men kommer från två olika genre. Bilderna skulle helst komma spontant, t.ex en reklambilder och en oljemålningsbil el dylikt.

Fast man läser mer och mer och i och med det lägger märke till fler och fler bilder så fastnade jag inte för någonting. Eller rättare sagt; jag fastnade för saker men valde att lägga in de bilderna i våra diskussionstrådar på it´s learning.

Men för en tid sedan blev jag fascinerad för en tid sedan när konstnären Elisabeth Ohlson Wallin bild Kungamiddagen och associerar den starkt till Roy Anderssons bild med bordsduken i Du levande, när de drar undan duken så visar det sig ett hakkors. 

Jag känner att jag har börjat tänka mycket mer på vad som vill förmedlas med en bild än vad jag gjort tidigare och hur mycket som sopas under mattan i det vi vill visa upp. Vad står bakom reklam affischerna vi ser, vem är avsändaren och vem den tänkta mottagaren. 

Då går Elisabeth ut och ber om ursäkt om hon kränkt drottning Sylvia eller kungafamiljen samtidigt berättar hon att hon blivit inspirerad av Roy Anderssons scen med bordsduken i Du levande. Även om det då kanske inte är så konstigt att jag associerade till samma scen så känns det inte längre så lockande att ta med bilderna in på Lärarhögskolan.

Tillbaka på ruta ett kommer jag att tänka Kristina Alexanderssons bilder på Star Wars. Jag väljer låta mig inspireras av henne och väljer till sist hennes bild Caring is Sharing som jag i mångt och mycket visar samma värme och kärlek som i de flesta bilder som härrör från Madonnan och barnet och väljer en av tusen som finns på google.

När vi då får fortsättningen på uppgiften inne på lärarhögskolan känner jag genast att jag valt helt fel bilder. Vi ska på något sätt föra samma bilderna eller känslan av bilderna till en. Jag upplever att mina bilder är alldeles för lika och vill helt lämna dem och mer gå på känslan jag får av bilderna som är värme och kärlek. Jag tänker mig att skapa hjärtan i brand på något sätt. Hjärtan som brinner för varandra. 

Läraren tycker dock att det är lite enkelt eller självklart att välja hjärtan och ber mig tänka en gång till. Jag börjar spåna på var man känner värme och gemenskap och tänker först på lägerbål men sedan far tankarna iväg och det blir mer kärleken till ett lag och gemenskapen i det. Jag vill dock behålla känslan av det stora och det lilla i bilden och väljer att göra en tydligt hemmapublik och ett mindre bortapublik. Är kärleken till laget mindre för att det är färre som hejar?

Men jag kan inte påstå att jag är nöjd med min bild och på väg hem tänker jag vidare kring varför det var fel eller för enkelt att välja hjärtan. I diskussion med Eva funderar vi vidare på om det var min egen osäkerhet som fick mig att inte ta strid för min ursprungliga tanke. Var den här bilden egentligen svårare, mer utvecklande eller mindre självklar än de två hjärtan jag först ville göra och jag tänker på s. 11 i Möten med bilder, det handlar om makt; "vem har tolkningsföreträde och makten att formulera hur någon eller något ska representeras".

Vad var det som gjorde att jag inte tog den makten? Intressanta tankar att ha med sig när man själv är den som ska leda en grupp genom en uppgift och utmana dem.

Dag fem på MAH pass ett

Vi ska få lära oss en ny teknik. Monetepi är tryck men inte ett upprepande tryck som t.ex. potatistryck utan det är ett tryck av t.ex en färgklickar på ett papper när man sedan viker pappret.

Det finns olika sätt man kan skapa mönster i det man trycker. T.ex;

1. Rolla ut lite färg på en kakelplatta, lägga på ett papper och rista, trycka, gnugga upp en bild på pappret 

2. Rolla ytterligare ett papper då kan man prata om spegelvänt negativ/positiv 

3. Rista in i färgen på plattan 

4. Måla direkt på plattan

Man använder vattenbaserad tryckfärg som torkar långsamt så att man hinner arbeta lite med den. - Lino är ett märke.

Man kan använda olika material såsom fjädrar, stålull, garn, fingeravtryck, olika sorters papper för att skapa mönster. Allt är möjligt och bara fantasin stoppar. 

Jag tycker det är fantastiskt roligt och känner att detta är ytterligare ett sätt att arbeta med barnen där alla resultat blir bra, de behöver inte känna någon prestationsångest eftersom materialet lever sitt eget liv och man i förväg inte riktigt vet hur trycken ska bli.

Bildanalys som skapar ångest....

Uppgiften är att göra en bildanalys och semiotisk modell till v. 17

Vi ska välj en bild, gemensamt beslut och ta med bilden som vi utgår ifrån. Var och en ska skapa en bild i A3 format med sina privata tankar och vi ska använd tempera.

Sedan ska träffas för att beskriva bilden gemensamt utifrån examinationsbeskrivningen.
Vi enades om en bild av den svenska fotografen Erik Johansson, hans bild Snow cover fängslade oss på många sätt.

Sedan kommer ångesten... Semiotisk modell, vad betyder det egentligen. Visst semiotik betyder tecken. Ska alltså tolka bilden och omvandla det vi tokar till något eget? I desperation ringer jag Eva för att förvissa mig att jag har förstått det rätt. Efter att delvis ha blivit lugnad genom att vi i alla fall är två som tolkat instruktionerna på samma sätt så börjar jag ordentligt titta på Erik Johansson bild.

I hans bild så har lakanet förvandlats till en skidbacke som flyter ut och in skogen. Jag ser det som ett tillstånd mellan dröm och verklighet och förflyttas i tanken till barns rädsla för skuggor och monster i rummet. Även om Eriks bild inte inger rädsla så antyder den ett mörker utanför betraktaren öga och jag undrar genast vad som döljer sig där.

Jag väljer att hålla fast vid den tanken och försöka skapa en drömvärld. Jag vill inte ge min gestalt i sängen ett tydligt kön eller uttryck och fast jag skapar ett mörker runt omkring vill jag att personen i fråga ska vila i ljuset och tryggheten.

Jag tycker det är svårt och kommer säkert arbeta vidare med bilden men känner mig ändå nöjd med min tanke ända tills jag ordentligt läser examinations anvisningarna och där står; Demokrati och värdegrundsfrågor fokuseras.... Det blir nog till att göra om och göra rätt! Suck!

Att skapa en presentation av kulturinstallationen

När solen stod som högst på himlen samlades Gunilla, Eva och jag inne på Revine skola för att slå våra kloka huvuden ihop och få till en presentation av Cineteket.

Vi kände att besöket på Cineteket hade bestått av flera delar som vi ville återge i vår presentation. Den första delen om själva Cineteket tänkte vi skulle fungera bäst som en powerpoint. Men vi fick ju inte bara välja datorn utan skulle även visa att vi var visuellt inriktade...

Vi hade en klar bild av att vi ville skapa ett filmhjul där vi på något sätt fick till en rörelse av bilder inne i hjulet. Utsidan ville vi dekorera med samlat material från vårt studiebesök.

Vi var också eniga om att vi ville ha våra studiekamrater aktiva under vår redovisning.

Det är skönt när man har ett väl fungerande samarbete i gruppen och det är jag oerhört tacksam över att vi har. Dessutom kompletterar vi varandra väl och har lätt för att bygga vidare på varandras tankar och idéer för att sedan kunna dela upp uppgifterna mellan oss.

En tvättrumma blev stommen till vårt hjul och sedan satte arbetet igång med att skapa rörelse, dekorera,  göra en powerpoint och skriva ett manus så att våra studiekamrater skulle få uppleva samma sak som de barn vi hade sett nere på Cineteket.

Många glada skratt senare lämnade vi Revinge nöjda och belåtna med det mesta på plats. Lite rekvisita till och så är vi på gång...

Gruppuppgift kulturinstitutioner

Vi fick i uppgift att välja en kulturinstitution och ta reda på hur de arbetade i mötet med skolan och barn. Vi valde Cineteket i Ystad och åkte ner på för att vara med på en av deras lovverksamhet för barn som hette "Hur gör man film"

Innan barnen kom fick vi möjlighet att prata med Jack som var filmutbildad och har arbetat på Cineteket sedan dess start för nio år sedan. Jack hade mycket intressant att berätta om hur Cineteket utvecklats från en 35 minuter rundtur i Wallanders spår i Ystad till en fast lokal med nära anknytning till både hela Ystad Studios och en 4 timmars Österlentur i Wallanders spår.

Sedan kom barnen och två intressanta timmar i filmens värd inleddes. Barnen fick veta allt om vilket arbete som gjordes innan, under och efter en filminspelning. De fick prova bluescreen och till sist skapa en liten scen med alla närvarande under en filminspelning. 

Jack tycker att det bästa förarbetet man kan göra är att väcka frågorna i barnen genom att helt enkelt se på en film tillsammans innan besöket.

Som efterarbete tycker Jack man ska åka hem och låta eleverna skapa manus. Först ett texmanus och men sedan också ett bildmanus. Börja t.ex. att läsa en saga eller en barnbok och gör sedan ett manus efter den.

Jag tänkte på hur mycket man utnyttjat rummet och valt att göra allt som en del av upplevelsen då till och med toaletterna var installationer som startade fantasin

Dag fyra; bildens semantik och bildanalys

Efter att vi avslutat våra betraktelser av installationerna följde två föreläsningar fyllda med fakta. Nu känner jag att jag är ute på djupt vatten! 

Hur går bildanalys till och vilka ord behöver man för att kunna genomföra den. Många nya uttryck virvlar i mitt huvud och jag hoppas att det efter kursen inte krävs att jag ska kunna dem utantill....

Drömbilden och seendebilden gör det det möjligt att framställa bilder.
Semantik handlar om betydelsenivå, man kan gå vidare in i innehållet. Här exemplifierade en bild av Ullared. Vad känner vi när vi ser ett hav av kundvagnar?

Syntax handlar om relationen mellan visuella tecken. Först en dramatisk situation, suddiga bilder på händelser. Sedan ett lugn i en bild i stillhet. Slutligen det etiska tillståndet, där man hittar på en historia för att sälja fler tidningar. 

Bildens koherents, kan förklaras med samband. Vi försöker skapa en historia kring bilden vi ser.Språklig funktion, reklambilder, kyrkmålningar, målningar av kungar och hjältar m.m. Vem är avsändaren och vem är den tänkta mottagaren.Symboler, så som ett hjärta, ett träd. Sedan finns det emblem. Och metaforer (har du sett Malmöså har du sett världen. Skolan är som en trappa, t.ex. kan kallas en liknelse. Närhet och likhet.

Parafras är när man ombildar en gammal bild och gör om den på ett nytt och oftast humoristiskt sätt.Slutenhet är när man använder sig av en cirkulär form.Symmetri Förgrund och bakgrund -varma och starka färger nära, kalla och svaga långt bort.Ljus och skugga. Rörelse, förflyttning, riktning, beskärning

Sedan finns det alltid beskrivande bilder, vad är ett bogvesir? 
Det finns bilder som tas i stunden.

Deltecken och teckenkedjor, prata om vad som hänger samman och hör ihop, var ligger kontrasterna.

Metonymi, det är tanken att om man ser en del av en bild så lägger vi själv till det som finn i ett vidare perspektiv. Kan vara bra att ta ner bilden. 

Allegori, bilder med symbolik. Tänk Elsa Beskow, rädisor och morötter som håller ogräset ute. 

Arketyp, nedärvd allmän föreställning. T.ex modern, mannen, kvinnan

Andra grupper...

Det visade sig att många grupper hade begett sig till centralen men trots det var det väldigt olika installationer som presenterades. Jag tänker inte ägna många ord åt dem här i min blogg, men väljer ändå att lägga upp lite bilder för den intresserade.

Denna installation kände jag var mycket mer stressande än vad vår var och när gruppen fick ordet var det just den känslan de vill förmedla. De hade inte alls upplevt centralen som en knutpunkt för oändliga möjligheter som vi utan mer som ett ställe man inte ville stanna på utan bara passerade.

Nästa grupp hade också varit på centralen...

Samma plats men helt nya intryck...

Här känns det igen mer som en möjlighet och en trivsam plats med gemenskap än en otrevlig plats man vill bort ifrån.

Ytterligare en grupp visade på centralen som en knutpunkt med stress och för min del upplevde jag det som en plats man flyr.

Sista gruppen hade dock hittat ett annat ställe. Jag tyckte verkligen de lyckades förmedla känslan av platsen på pricken.

Jag älskar deras sätt att använda sig av något som redan finns och ändra det till något annat =)

Installation

Vi ville ha vårt verk placerat så att det kändes som att man gick in i en värld med oändliga möjligheter och som blickade utåt. Alltså behövde vi fönster och plats. Vi tänkte oss biblioteket med sina stora fönster ut mot havet men där fick vi inte tillstånd att ställa ut. Till slut bestämde vi oss att för bildsalens ena fönster var bästa platsen. Tyvärr hängde där inte de lampor som vi tänkt hänga upp vår plast i så vi fick ta till en nödlösning och bygga upp väggar genom att använda en whiteboard på hjul och några staffli.

Det var ingen bra plats att samlas kring men det löste vi genom att låta åskådarna gå in en och en fram till verket för att sedan backa undan.

I det lilla tycker jag vi lyckades förmedla en startpunkt för en resa ut i ett vidare perspektiv.

Installationerna bearbetades på olika sätt. I några grupper lades tonvikten på att beskriva så konkret som möjligt vad som sågs utan tolkningar. Alltså kunde bara lägesord, former och färger användas. En klocka är en cirkel med rektangulära svarta mönster ut efter dess omkrets t.ex. I andra grupper fick känslan av installationen beskrivas först. I alla fall var det ändå så att betraktaren skulle sätta ord på verket och skaparna fick vara de första åhörarna. Ibland var ordet fritt ibland gick ordet till en förutbestämd grupp. 

Det var fantastiskt roligt att höra allas intryck av installationen och det är något jag definitivt i ännu högre utsträckning ska hjälpa barnen att få uppleva och göra.